Maritza

Okej nu Sara är jag i alla fall säker på att du skulle ha DÖTT, den här natten vinner garanterat ”things Sara would never do” listan!

Jag har haft en upprörande och intressant natt. Lite av ett under att det gick bra.

Det kunde ha slutat med vad som helst egentligen..

Jag tog nattbussen från Siem Reap igår kväll som går direkt till Sihanoukville. De startade runt 21-tiden och någon timme efter det stannade vi på en kort paus i en liten by någonstand i Kambodja. Jag frågade busschauffören och det är okej att gå och hitta en toalett, och han sa bara ”20 minuets we go” så jag gick och var tillbaka efter 10 minuter.

Då jag kom tillbaka var bussen BORTA. Den hade åkt. Med ALLA mina saker. Jag hade lämnat allt i bussen för jag skulle bara vara borta en kort stund så allt, inklusive pengar telefon och pass hade lämnat mig någonstans i Kambodja på landet.

Det stod några khmer, kambodjaner, nära där bussen hade stått och jag frågade om bussen och de sa att den hade åkt. En hade en moped och han frågade om jag ville ha skjuts och jag sa ja och att han skulle köra mot Phnom Penh för det är på vägen till Sihanoukville. Så jag hoppade på en okänd khmers moped. Han som körde pratade nästan ingen engelska och jag lite halvpanikerad försökte fråga var det finns taxi för jag tänkte man kunde köra ikapp bussen men han förstod inte.

Mitt på en väg, i INGENSTANS på landet, stannade han och visade på bensinlampan och att jag skulle gå av. Han ville inte köra längre. Så där i mörkret ställde jag mig på vägen och vinkade till mig en bil som körde förbi och stannade. Tur att en i bilen pratade lite engelska så jag kunde förklara min situation. De skulle nästan enda till Phnom Penh så jag fick åka med dem. Dödsönskan nummer två: hoppa in i en bil med fyra okända mitt i natten på landet. Liksom lifta inte i Kambodja! Han som hade kört mig på moped ville ha betalt men jag hade ju inga pengar alls med mig så en i bilen, tack tack för snälla människor, betalade honom.

Jag förklarade tills de förstod vad som hade hänt och de gav mig en telefon med internet och de försökte kontakta mitt bussbolag men vi hittade ingen nummer som fungerade. De var jättehjälpsamma och ville verkligen att det skulle lösa sig. Jag hade SÅN TUR!

Mitt i allt så kör vi förbi en röd buss och vi stannade den bussen med bilen för att se om det var min buss men det var fel buss. Då kom busschauffören till den bussen ut och mina bilkompisar förklarade vad som hade hänt och busschauffören erbjöd mig att hoppa på hans buss för de skulle också till Sihanoukville

Det störda med det är att det finns bara två busssbolag som har nattbusssar till Shianoukville och det finns flera vägar till Phnom Penh så oddsen för detta är ju minimal.

Ännu mindre blir den för då jag går på bussen, också det här en hotellbuss med sängar, så frågar en random khmer på bra engelska mig vad som har hänt. Jag förklarade och han kom sedan till min säng och pratade mig och försökte hjälpa mig för han har jobbat med att boka bussar i Siem Reap tidigare.

Så han och busschauffören hittade på något magiskt underbart vis nummret till min egen busschaufför som kollade att alla mina saker var kvar och det var dom. Så de bestämde att min buss skulle möta mig vid deras busshållplats i Phenom Pehn. Jag blev nästan rörd av hur snälla de var mot en okänd främling för de ringde och ringde tills de fick det rätt.

Så då vi kom till Phnom Penh satte jag mig på ett gatuhörn och väntade på bussen. Tredje gången inatt som en underbar person pratade med mig och ringde min busschaufför igen för att dubbelkolla att han var på väg till rätt ställe.

Alltså den synen då min egen buss svängde runt hörnet!
Trots att jag aldrig kommer välja detta bolag igen så var det en underbar syn efter den natten. Allt kunde ju som ha gått helt åt helvete. Så vänner, bekanta och annat löst folk, res med Virak-Buntham Express! Det var deras busschaufför som plockade upp mig mitt i natten i mörkret på en gata på landet och lät mig åka helt gratis.

Jag har nog aldrig haft sån här sjuk, nästan övernaturlig, tur i hela mitt liv! Och tur TUR föddes jag inte handlingsförlamad utan kaos har alltid fått mig att reagera och försöka lösa. TUR att man har rest förr och TUR att man är lite street smart.

Jag tackade alla snälla underbara lokala människor med de vänligaste hjärtan TUSEN gånger och jag önskar jag skulle ha haft något att ge dem men allt var ju på min buss.

Så TACK universum, TACK alla andar som vakar över mig, TACK Buddha magic som jag tror gav mig någonslags fantastisk karma (water blessing som vi fick av munken igår morse TACK munken), TACK tatuering för skydd, tur och säkra resor, TACK Khat Sokha som stannade bilen och inte kidnappade mig, TACK Virak-Buntham busschauffören och Soheng Yin som ringde sönder och lät mig åka gratis för att hjälpa mig, TACK för att jag inte föddes hjälplös.

Känner mig helt överväldigad av tack.

Hah det är i alla fall säkert att jag stiger INTE av den här bussen igen före Sihanoukville. Det ska bli SÅ SKÖNT med en dusch och att träffa folk jag känner, min kusin och hennes kompis är där.

Dessutom måste jag tvätta mitt infekterade brännsår på benet, tatueringen och kontakta Alexarae som jag träffade på Mad Monkey hostel i Siem Reap. Hon ska köpa bussbiljett till Sihanoukville imorgon och träffa mig där. Vi har bokat Mad Monkey i Koh Rong, en ö utanför Sihanoukville med stränder och bungalows. Man träffar så mycket underbart folk att man börjar tro på männskligheten igen då man reser.

Så jaa. Jag är okej. Helt otroligt men jag är okej och jag har allt kvar och jag är på rätt buss. Vid såna tillfällen önskar man att man pratade deras språk.. men det gick bra för alla var så fantastiskt hjälpsamma!

TACK <3