Maritza

Kan det vara en fråga som ännu är obesvarad då man är 27 år? 

 

Folk pratar om att man känner sig lost då man är tonåring och att man spenderar sina tonårsår med lite ångest och med otaliga försök att hitta sig själv.

Då jag var tonåring hade jag inga problem med någon form av identitetskris, inte heller kände jag mig vilsen och osäker på vem jag var. Det är ju givetvis olika för alla, och för en del var tonåren väldigt förrvirrande och en period man aldrig skulle vilja vara tillbaka i, men jag trivdes väldigt bra. 

 

Den här tonårsångesten, den existensiella krisen, identitetskrisen och ålderskrisen som jag aldrig upplevde under min tonårstid har mer kommit nu efter 25. Det känns som jag befinner mig i min andra ungdom, och allt är väldigt förvirrande. Det är nog inte egentligen en ålderskris, såna har jag haft så många så de känner jag igen haha, mer en identidetskris och en "vad ska jag göra med mitt liv" och "vem är jag egentligen" kris. Eller nåt. 

Att försöka bli vuxen påriktigt visade sig nu tydligen vara mycket svårare än att vara tonåring. Tonåren kändes som ett experiment, nu känns det mer som det är påriktigt. Som att jag borde välja en riktning i livet och hitta en bekväm plats.

Vilket inte är så lätt då man har gått genom livet som en ganska restless soul som har tagit de flesta beslut på magkänslan och som ännu inte har hittat sin plats. Under mina nu 27 år (herregud) har jag nog en ganska så klar bild av vem jag är, men det är mera ett sökande efter vad jag vill göra som ger en livskris. 

 

Att vara ung vuxen och inse att man ska bli vuxen på riktigt snart är känns mycket mer förvirrande och osäkert än hur det var att vara tonåring.

Lite som att jag är inne i min andra experimentperiod. Prövar nya saker, leker med vägar i livet, låter livet bli ett äventyr, lägger undan krav och förväntningar och låter livet forma sig själv.

 

Det går bra hittils, och att åka iväg känns helt klart som det enda rätta beslutet för mig. Jag har varit borta i 7 månader, och det känns som jag åkte förra veckan. VIlket betyder att jag har mycket kvar att uppleva och att jag inte ännu är mätt på äventyret. 

Ännu finns det många vägar att gå, många riktningar att ta.

Under mitt sökande äventyr hoppas jag jag hittar en väg som leder hem.