Maritza

Alltså jag känner mig som världens enformigaste person, det finns aldrig riktigt något nytt att berätta för alla dagar är i princip exakt likadana. 

Har konstaterat i alla fall nu än en gång att jag njuter av att vara på landet, men jag behöver en stad nära. Jag behöver människor, caféer, butiker, kvällspromenader i staden. 

Som kontrast till det är naturen och lugnet bra, men för mycket av någondera blir lite för mycket. 

 

Att bo så här långt från ett stadsliv har då som sagt sina fördelar och nackdelar. Det är en livsstil, och det kräver lite mer planering än om man bor i en stad. Det är för långt till en mataffär tillexempel för att köra dit flera gånger i veckan och man sparar sina ärenden så man har en massa att göra den dagen man faktiskt kör in till en riktig stad. Och då bor vi centralt på landet om man jämför med northern territory, norra Australien, där de kan behöva köra en dag till en butik. Eller mer. 

Också det här med olyckor är lite intressant, här kommer du dig nog till ett sjukhus på typ en och en halv timme, men är du in the outback så är du nog ganska on your own om något händer. Känns bra i ett land där alla djur, plantor och natur försöker och kan döda dig.... ;)

Fördelarna är dock också många, det är så vackert, det är lugnt, man spontanshoppar inte, man uppskattar saker mera, och för mig har det varit väldigt lärorikt. Kan mycket mera nu än vad jag gjorde då jag kom hit. 

 

 

Så jag har konstaterat att som det känns nu vill jag slå mig ner sedan då jag har yrat runt färdigt utanför en stad så att jag kan få vara ifred och ha en gård men så att stan är nära så man kan åka in när som helst utan att behöva planera alls.

Tycker det är ganska intressant det där med vad man föredrar, beror nog mycket tror jag på personlighet och hur man har växt upp. Jag som är uppväxt i Smedsby, Korsholm, är ju ganska typisk för det jag beskriver. Utanför stan med egen gård men nära så man kan åka in när som helst :)

 

Är ni mera stad eller mera land?